svar till du
jag är ju som sagt ganska "sparsam" på min träning och min mat ångest, det är en lång historia..
berätta vad du menar med det? Nathalie du är fin som du är du behöver inte tänka på vad du äter du är smal och vacker tänk på det
Jag vet inte riktigt hur mkt ja ska skriva om detta, är en ganska lång historia, men kan dra den kort.
Är egentligen inget ja vill prata om, men inget som ja håller hemligt heller liksom.
Men iaf, allt började för två år sen när det tog slut med mitt ex, ja mådde skit och slutade åt, ja kunde vara utan mat 1 vecka i sträck, och det var inte de att ja inte ville äta, ja försökte äta men de gick inte, ja mådde illa som ett as. Så ja åt väl kanske 2 tuggor mat på varje vecka kan man väl säga. Som minst vägde jag 41kg. Jag gick på bup när ja var 17, sen vart jag 18 och vart då inskriven på vuxna psyk, men eftersom man är 18 får man bestämma själv så ja slutade där. Gick till doktorer som kollade blodvärden och allt som var riktigt dåliga, men det är liksom inget man bryr sig om.. Det spelar ingen roll när dom sa "om du inte äter så dör du" Det går liksom inte in.
Började gå på antidepressiva med och då började ja må bra psykiskt allstå. Maten kommer dock aldrig ändras. Det är svårt för personer som inte har varit där själv, att förstå liksom. Hjärnspökena försvinner aldrig. Ja kan säga att på dessa två år kanske ja har ätit middag allstå en "vanlig middag" 8 gånger kanske? Max. Jag hatar mat, jag hatar högtider och kalas då man "måste äta" och på fester då man ska dricka alkohol, alkohol= kalorier. Jag lever på olika, just nu är jag inne i en fil-period ja äter fil fil fil och åter fil ibland keso. Keso och fil har ja nog levt på de senaste året. Jag äter lite fil när ja vaknar och lite fil på kvällen vid åtta. Sen äter ja inget mer, ja varken vill eller behöver äta. Jag känner ingen hunger, det är ångest att äta, mat gör en tjock. Jag ser ALLTID till att förbränna mer än va ja har ätit. Jag kollar jämt hur mkt kcal det är i det jag äter, även om ja skulle äta 1 sked köttfärs så skulle ja kolla upp hur mkt kcal det är i det.
Och mina dagar går åt att träna ja tränar och tränar och tränar, måste förbränna...
och ja jag vet att man måste äta för att få energi och muskerna måste ha protein och man ska äta 5 gånger om dagen för bäst förbränning och blabla jag VET det.
Men.. de är så här ja lever, såhär är min livsstil just nu. och jag vet inte när dessa hjärnspöken försvinner eller när ja slutar har ångest över mat eller när ja kan gå en dag utan att måste träna, time will tell. Jag är 160cm lång och ja vill inte skriva min vikt för ja har ångest över den, men kan säga som så att den ligger lite under 50kg. Det värsta är inte detta, det värsta är ångesten, ångesten man får efter man har ätit, det kan ha varit att man ätit en skinkbit bara, ångesten kommer som ett paket på posten, så jävla hemskt. Just därför man skiter i att äta.. Ångesten är värst. Ibland kommer det upp tillochmed.
Vill inte ha någon negativ kommentar om detta överhuvudtaget, det tar ja bort. Jag menar tror ni de är roligt och leva såhär? Vet ni hur mkt jag väljer bort för att just få träna? Vet ni hur jobbigt det är och konstant gå runt och tänka på mat och hur tjock man är? Hur arg man blir när folk säger att man är smal när man inte vet att man är det? Hur jävla illa det är att man inte vill vara med kompisar för då äre jämt ett måste att man ska "fika" ha "myskväll" osv osv. Att man kletar ner tallrikar med ketchup och lägger i disken så mamma tror att man har ätit så man slipper hennes tjat? Ja menar, hur patetisk är man inte...?
Varför kunde man inte bara födas som en smal person med hög förbränning?
Oj vilket långt inlägg... Men var endå skönt att skriva om detta. Jag är ingen som pratar om detta och tror inte många personer vet så mkt om detta heller. Men såhär är det just nu. :) Men grejen är den, man blir aldrig nöjd...
Det finns hjälp, jag dömmer dig inte. Jag väger 59 kg och är 172 cm lång tycker själv jag är riktigt fet alltså. Har haft ätstörningar förut.. men endå så trycker jag i mig mcdonalds mat as god mat beasås och pommes fast jag får ångest efteråt jag gör inget åt det men jag mår riktigt dåligt. Men jag vet att jag har ett bmi som bara är 21 alltså normal jag är frisk och har endå ångest. Vet inte hur jag ska få bort denna ångest...tycker jag har fet mage tjocka lår osv.. Vill väga 53 kg mitt mål men jag träna inte hur ska ja då kunna gå ner i vikt och jag äter fast jag vet att jag bli fet av sådan mat, uscha ..Att jag aldrig kan bestämma mig..Tycker du är stark person jag dömmer dig inte men jag vill att du ska må bra och kunna äta det du vill för du är jätte vacker som du är .. Det finns hjälp och det du behöver är att få hjälp. du kan vara smal och träna endå fast du äter en god middag..Fil är inget du kan leva på i längden du kan tillslut kollappsa tänker på dej, för du är en fin tjej och du behöver inte må så dära som du mår. Jag får tacka för ditt svar :)hoppas allt är bra med dej
Vad gullig du är, tack för alla fina ord, och tro mig jag vill ta mig ur detta och ja hoppas att en dag så kommer jag göra det:-) ta hand om dig dig med!
Jag förstår dej om du vill komma ur detta. Det måste verkligen vara jätte jobbigt att ständigt behöva tänka på allt man äter osv,.. men man vet att det inte finns en männsika som är perfekt. Det gäller att tänka att man är vacker fin som man är hälsan är det viktigaste i livet. Att vara frisk. Det finns lixom ingen männsika i livet som är nöjd med sitt utseende folk ha sagt att jag är fet lixom jag börja kolla mig själv i spegeln och säga att jag är det. det är sjukt. Jag vet att man kan få hjälp men det är svårt att ta sig ur det.. Jag tror att man aldrig kan bli helt frisk. Jag tror att man verkligen måste bestämma sig för en sak och göra det. Jag har blivit starkare nu än på väldigt länge jag har fått hjälp..jag vet att mitt beroende ångest över mat kommer alltid att sitta kvar men jag får lära mig leva med det! Du är stark det är spökena som vill förstöra försök att tänk att du är vacker och att du ser bra ut och så du kan bli frisk du kan det jag tänker på ditt bästa. Jag hoppas du förstår det vill inte lämna ut mitt namn som sagt . därför kalla jag med för H :) ha det bra sköt om dej
Håller med dig fullt ut. Jag tror inte heller man kan bli helt frisk, ja tror nog hjärnspökena är där och spöker vare sig man vill eller inte. Men visst kan man bli bättre, som du har blivit. Verkligen starkt gjort tycker jag. Kan inte ha vare det lättaste, du måste ha gått med mkt ångest osv :/ Men om man verkligen vill så går det ju som du säger.
Det är huuur lugnt som helst att du inte vill lämna ut ditt namn ;D
jag har gått med mycket ångest det har jag, men det finns alltid kvar det där tänkade på mat osv jag kommer aldrig bli helt frisk det vet jag men jag äter mat jag älskar mat, det är det godaste som finns:) att känna att man kan äta vad man vill gör mig lycklig förut kollade jag upp hur många kalorier det var i allt osv.. det är tufft riktigt tufft. man måste bestämma sig och det är bara en själv som kan göra det.DU KAN OM DU VILL !! Bättre sent än aldrig att börja gå mot ett friskare liv :) ha det bra ;D
