Han hade hypiventlierat.

Panik där, grät visste inte vart ja skulle ta vägen, bad pappa hämta mig detsamma.

In i bilen och satte mig bak med sakko, klappade han och pratade med han hela vägen.

Åkte till djursjukhuet, ur bilen och öpnnade bakluckan, kramade om honom.

Gick in, jag kunde inte öppna munnen, knappt pappa heller man han fick prata.

"Han är gammal, det finns inte så mkt att göra" Det brast för mig, nej nej nej

Ut genom dörren igen. Kom en tant och sa att vi fick gå in före henne så dom fick kika på sakko.

In i rummet igen, tog ett tag för vetrinären att komma, Sakko hittade frolic skålen direkt. Sällan, haha.

Jag snodde nog 10st, och gav han. Så hare jämt varit, jag har jämt gett han gosaker jämt.

När vi var inne där märkte vi ingenting, han var precis som vanligt, hoppade och studsade, han andades mer

häftigt men inget alls med bakbenen. Kanske han kunde få leva ett tag till?

Vetrinären kommer in och säger att alla symptom pekar på ålderdom, neverna i baken har slutat fungera.

Eller dom funderar när dom vill, det kan gå en dag, ett dygn, en vecka, högst en månad sen skulle det vara slut då skulle han inte kunna ta sig upp själv.

Men han såg ju inte ut att lida, han såg ju precis ut som vanligt, min älskade hund.

Hjärtat var starkt och slog som vanligt, var bara dom där jävla nerverna som inte ville fungera som satte stopp för allt.

Det brast igen.

Fick skriva på papper, skrev att vi ville ha hans aska sen.

Pappa sa hejdå för han kunde inte vara kvar och se han något mer.

Jag ville ha 5 sista minuter med han, satt bara med han, berättade hur mkt jag älskade honom

och pussade han i pannan som han älskar.

Jag såg på han att han fattade att nått var på gång, han var så ivrig, så yrslig. Mitt fina hjärta.

Sen kom vetrinären in igen, jag burrade in mig i hans nacke en sista gång och sa att jag älskade honom sen gick ja fort därifrån. Såg att vetrinären tog upp kopplet bakom mig, mitt älskade hjärta trodde han skulle få gå ut...

Jag ville inte vara kvar när dom gav han lugnande eller dödssprutan, inte pappa heller.

Vill minnas han som han var, livliga Sakko.

Vill inte hålla om honom och känna hur han slutade andas.

11.15 somnade mitt älskade allt in. i 14 år har jag fått haft honom. Det bästa varelse som någonsin funnits på denna jord (L)

Sista bilderna på dig.

j a g g l ö m m e r d i g a l d r i g